För vi gick runt på olika ställen och kollade in i vilka hus det fanns hiss. Vi bodde högst upp på tredje våningen utan hiss och det var 3 meters takhöjd mellan varje våning. Så det var svårt att dra med sig matkassar och sånt så högt.
Det var svårt att få kontakt med lämpligt läge.
En lördag tog vi bilen och hamnade vid ett hus, som det fanns hiss i. Vi kikade in genom porten och försökte se, vem som ägde fastigheten. Då kom det en karl med inhandlade kassar och frågade oss om vi hade glömt portkoden?
Nej, det hade vi ju inte, men vi förklarade vårt ärende. Han sa med en gång att vi skulle följa honom upp, så skulle vi få reda på det. Där bjöd han och hans fru på kaffe och vi hade mycket trevligt. Han ville tillochmed bjuda på lite starkt, men eftersom vi hade bilen med, så kunde ju Bert inte dricka nåt.
Det ordnade sig till slut, att när jag fick telefonen och namnet till hyresvärden, så ringde jag. Det pågick varje månadsskifte.
Nån gång i början av året reste vi på semester och faktum är, att dagen efter vi hade kommit hem igen ringde man oss och berättade att det var en ledig lägenhet och erbjöd oss att komma upp på kontoret, så skulle vi få se lägenheten. Det var nämligen en gammal dam, som hade dött, så vi eventuellt kunde bestämma oss om vi gillade den.
Den mannen Bengt, som vi hade träffat och blivit bjuden att se hans lägenhet blev vi ju lite mera bekanta med så småningom. Så när vi vid ett tillfälle skulle resa till Kreta Rhetymnon, så ringde han till vårt hotell från grannstaden Chania och sa, att de kunde tänka sig att åka över till oss. Visst, så roligt!
Men de dök aldrig upp. Orsaken fick vi reda på när vi kom hem. Han hade dykt i havet och drunknat. Tragiskt!
Följden blev att jag plockade fram mina gamla resedagböcker, för att få reda på vilken resa det kunde vara. Det var 2003 och vi var iväg till Rethymnon på Kreta och Bengt
Jag visar en bild på våra grannar på hotellet, Bosse och Ritva och oss själva. De kom från Gällivare och kom ner till oss i Helsingborg senare. Bosse var duktig på att göra klockor av knotiga björkar. Och vi fick en av dem, när de hälsade på här.
Jag blev biten, så jag började läsa ur dagböckerna. Åtminstone några. Vi har alltså varit på 51gemensamma resor och det har blivit så många sen 1980.
Så om jag ska läsa alla dem, så kommer jag att bli hes i halsen.
Här är det en bild från Puerto Soller på Mallorca.
Så en bild från Puerto de la Cruz på Tenerifa. Den ön det vårt mesta resmål. Där har vi varit flest gånger.
Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir